Våran lilla Arvid.
Hej!
Hoppas att allt är bra med er? Det var ju ett tag sen jag kikade in här. Strax efter jag hade skrivit mitt senaste inlägg så fick vi åka in till förlossningen i full fart. Jag började nämligen blöda här hemma så Mattias fick skynda sig hem från jobbet. När vi väl kom in på förlossningen så undersökte dem mig och tittade så att bebisen mådde bra. Läkaren konstaterade att moderkakan fortfarande satt för lågt så dem ville inte sätta igång förlossningen då det var alldeles för riskfyllt.
Vi fick stanna kvar på förlossningen över natten då de ville bevaka både mig och bebisen. Jag fick varken äta eller dricka något om det skulle bli akut. Jag sov inte speciellt bra den natten. Att vara höggravid och inte få varken äta eller dricka är ju inte så roligt plus att jag saknade Julia oerhört mycket. Det var våran första natt ifrån varandra. På morgonen så kom läkaren in och berättade att dem ville att vi skulle göra kejsarsnitt då jag fortfarande blödde till och från. Och så fick det bli.
Eftersom att jag har panikångest så tyckte jag att det var lite jobbigt med kejsarsnitt, jag ville ju helst ha en vanlig förlossning, men alla som jobbade där var helt underbara. Så trevliga och så förstående. Klockan 13.29 föddes våran älskade son, 18 dagar för tidigt. Han skrek och var alldeles rosig om kinderna när han kom ut. Lyckan var total. Tårarna rann samtidigt som all rädsla och oro försvann. Han fick ligga på mitt bröst under resten av operationen.
Helt plötsligt börjar det komma in fler människor i operationssalen och jag hör en läkare som frågar "hur många barn har hon". Jag tittar på Mattias som också såg fundersam ut. Mitt under operationen så började jag blöda. Blödningen var lika stor som livmodern och de kunde inte se vart allt blodet kom ifrån. Jag kunde verkligen känna hur dem "rotade" runt i magen på mig. Till slut kom det in två andra kirurger och den ena lyckades hitta tre vener som stod öppna och blödde. Precis när dem hade sytt ihop mig så försvann bedövningen..
Som tur var så gick allt bra till slut. Jag har fortfarande jätteont i magen, speciellt på höger sida där dem sydde ihop venerna. Återhämtningen skulle ta lite längre tid men annars är allt som det ska. Jag är så stolt att jag faktiskt klarade det här också. Arvid är helt underbar, vi är helt förälskade i honom. Så liten och alldeles bedårande. Julia ger han lite kramar då och då och en och en annan puss på huvudet.
Nu är det dags för lite amning och mys i soffan, hoppas att ni får en trevlig kväll så hörs vi snart igen!
Kram
Vi fick stanna kvar på förlossningen över natten då de ville bevaka både mig och bebisen. Jag fick varken äta eller dricka något om det skulle bli akut. Jag sov inte speciellt bra den natten. Att vara höggravid och inte få varken äta eller dricka är ju inte så roligt plus att jag saknade Julia oerhört mycket. Det var våran första natt ifrån varandra. På morgonen så kom läkaren in och berättade att dem ville att vi skulle göra kejsarsnitt då jag fortfarande blödde till och från. Och så fick det bli.
Eftersom att jag har panikångest så tyckte jag att det var lite jobbigt med kejsarsnitt, jag ville ju helst ha en vanlig förlossning, men alla som jobbade där var helt underbara. Så trevliga och så förstående. Klockan 13.29 föddes våran älskade son, 18 dagar för tidigt. Han skrek och var alldeles rosig om kinderna när han kom ut. Lyckan var total. Tårarna rann samtidigt som all rädsla och oro försvann. Han fick ligga på mitt bröst under resten av operationen.
Helt plötsligt börjar det komma in fler människor i operationssalen och jag hör en läkare som frågar "hur många barn har hon". Jag tittar på Mattias som också såg fundersam ut. Mitt under operationen så började jag blöda. Blödningen var lika stor som livmodern och de kunde inte se vart allt blodet kom ifrån. Jag kunde verkligen känna hur dem "rotade" runt i magen på mig. Till slut kom det in två andra kirurger och den ena lyckades hitta tre vener som stod öppna och blödde. Precis när dem hade sytt ihop mig så försvann bedövningen..
Som tur var så gick allt bra till slut. Jag har fortfarande jätteont i magen, speciellt på höger sida där dem sydde ihop venerna. Återhämtningen skulle ta lite längre tid men annars är allt som det ska. Jag är så stolt att jag faktiskt klarade det här också. Arvid är helt underbar, vi är helt förälskade i honom. Så liten och alldeles bedårande. Julia ger han lite kramar då och då och en och en annan puss på huvudet.
Nu är det dags för lite amning och mys i soffan, hoppas att ni får en trevlig kväll så hörs vi snart igen!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar