tisdag 29 augusti 2017

TAPETER OCH SORG I HJÄRTAT


Det här har jag pysslat med idag.


Hej

 Det tar tid att riva tapeter, speciellt när man är gravid och har en liten ettåring hemma. Men nu så är det nästan klart! I helgen ska vi spackla väggar och måla taket samt lister. Bästa vännerna kommer över och hjälper oss så vi borde nog hinna med en hel del förhoppningsvis. Sen börjar det roliga, att måla väggar och lägga nytt golv.

Idag har jag sorg i hjärtat. Ni vet när man skjuter upp ett problem som man hoppas ska lösa sig men som inte gör det. Innerst inne så visste jag att den här dagen skulle komma men jag hade hoppats av hela mitt hjärta att det skulle dröja.. Det gör så ont i hela mig och jag vet inte hur jag ska klara av det här ärligt talat.. Våran lilla älsklings kille mår sämre och nu måste vi fatta ett beslut som man önskar att man inte skulle behöva...

Kram

3 kommentarer:

Sabina sa...

Hej, vi fattade samma beslut i juli för våran gamla mastiff kille. Ont i höften och smärtstillande hjälpte inte längre. Vi tog beslutet och dagen efter fick vi tid. Vi hade tur att få tid hos en fotograf dagen innan. Så vi var och knäppte kort på oss alla och mycket på honom och vår pojk som va sju månader då. Så glad för de bilderna nu. På kvällen åt vi massa mat han gillade, han fick ligga i soffan och vi myste och på natten sov han med oss i sängen. På morgonen gick vi en promenad i solen och bara pratade om livet han och jag. Avslutet var fint och gick snabbt. Har fortfarande inte riktigt förlåtit mig själv för att vi tog det beslutet. Men jag vet att det var för hans bästa. Ville absolut inte att han skulle lida. Gråter nästan varje dag fortfarande när jag tänker på honom och ropar på honom när jag lagar mat, säger hej då när jag går, sover dåligt utan honom i sängen och utan hans snarkningar. Men varje dag blir lättare. Men känns som någonting i mig dött, även fast jag vet att det var det bästa beslutet.

Anonym sa...

<3 <3 <3
//Åsa

La Dolce Vita -Vardag när det är som bäst! sa...

Å vet hur det känns. Min lilla älskling, min katt som jag levt med mer än halva mitt liv är nu 21 år och varje dag är bonus. Jag vill inte ens tänka på den dagen, som kryper allt närmre.

Tusen kramar!
/ Caroline